torsdag 12 maj 2016

Jag blundar tills jag finns av Marie Björk

Sandra går sista året på högstadiet och längtar desperat till den dagen då hon slutar och äntligen kan flytta hemifrån. Det har varit en dröm i flera år och nu ska den drömmen snart bli sann.

Drömmen skapades då hennes pappa började dricka och blev aggressiv mot Sandra och hennes mamma. Sandra är trött på att ständigt tassa på tå och vara rädd för ännu en explosion. Förut hade hon en bästa kompis som hon kunde dela allt med och berätta om det jobbiga där hemma, men kompisen flyttade och sedan dess har inte hon kunnat släppa in någon på djupet längre. En dag blir det dock ändring på det. Det börjar en ny tjej i klassen som heter Cassandra och de båda börjar umgås flitigt. De börjar gå på fester och umgås med killar och plötsligt är livet inte lika outhärdligt längre, men så en dag händer det som inte får hända...

Innan jag började läsa denna boken så hade jag väldigt mycket förhoppningar om den och kanske var det just därför som den inte riktigt borrade sig in i min själ och fick mig att bli sådär fast som jag hade hoppats på. Kanske var det också att jag läste den med några dagars mellanrum...men även om jag inte blev som besatt av boken så fanns det sidor av den som jag gillade. Den behandlar saker som är relevanta när man går på högstadiet och som jag kan känna igen från när jag gick i nian. Den behandlar ämnen som identitetskris, ensamhet, utsatthet och familjeproblem. Man får också en förståelse för hur det är att leva med en som missbrukar. Författaren får in ämnen som annars tystas ner och gör det på ett naturligt sätt. Det är en bok som ger hopp och som kan vara igenkännbar för vissa. Så även om den inte lämnade spår i själen för mig, så kan den göra det för någon annan.

MVH Ellen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar